Ensamhetens sista timmar!

Jag är helt ensam på Kvarnsjön. Vinden lägger sig till ro under koltrastens kvällssång ackompanjerad av en hackspett som irriterat knackar i skogsbrynet.

Solen tycks påverkad av Jordens dragningskraft i en smått accelererande nedåtgående rörelse bakom skogen. En ensam slända kläcker och söker mitt sällskap. Hen tycks sitta och undra vart alla andra håller hus?

Det undrar faktiskt jag också, vart är alla andra fiskare en kväll som denna? Vart är de andra sländorna? Det är bara hen och jag sittandes tysta kikandes ut mot fören.

Och vart är fisken?

Bland kobbar och sund!

Det är vackert så här på vårkantens sista timmar.
Öringens tid har mer eller mindre passerat, de sista ströfiskarna retas sådär lagom ointresserat. Det är dags för Öringen att jaga större stim då strömmingen börjar traska närmare kustlinjerna och vattnet värms upp.

Våren har inte alls varit den jag önskat i jakten på vår blänkande mystiker. Men jag får ta igen det till hösten. DÅ är dom välnärda, ryggbreda och brutalt starka. Men det är då, nu är nu och en annan liten krabat gästar några väl utvalda kustvikar, viktmässigt inte i närheten av en välnärd Öring men dock så sprallig i sin egen ormliknande skrud.

Det kan ju bita på en mystiker också!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!