Herr Gurka!

Ett stenhårt påslag i djupet, stånkande hit och dit, grinigt följer han med till kajkanten. Öringen har lämnat lokalen, nu har Herr Gurka tagit över domänerna för denna gång. En kraftig välnärd predator får posera på sista inslaget av fiske för 2011.

Gott Nytt SkitfiskeÅr Önskar Herr D!

Våren är kommen?

Jag vaknar mitt i natten av att grannens alla pinaler dansar runt i en osynkroniserad plåtbalett mellan balkongväggarna. Trädgrenar gnider och slår bekymrat mot allt i dess närhet. När jag sedermera stegar ut på gården ligger soptunnor, grillar, grenar och allt möjligt bråte utkastat, stormen hade fest igår och bakfyllan är uppenbar.

Högt vatten i grumlig nyans möter en sliten kusträv, det som nådde till midjan vid mitt sista besök räcker nu över brösthöjd. Jag kan inte ta mig till revet jag vill. Jag kan inte nå det från där jag står och jag kan inte vada ut genom djuphålorna. Jag får helt enkelt söka nytt som gammalt och hoppas på det bästa.

Väder och vind löper amok i ren schizofreni. Solen skiner i mitt ansikte med 8 grader, småfåglar trallar runt i träden, det känns vår. Vinden biter i och ryster hårt i både spö och kropp, en känsla av Höst. Men enligt almanackan är det Vinter....kontrasten från i fjol är påtagande. Det bästa infann sig dock inte, hem traskar jag med en desorienterad årstidskänsla men ändå glad att jag fortfarande kan jaga HÖ på öppet hav.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Dagar då fisken ligger still!

Bannelse vad det blivit klent med fisketid!
Kastarmen har tappat muskelmassa, förtvinad och slapp hängandes vid sidan av kroppen fladdrar han lelös....
Resor hit och dit utan spö! Umgängesbokade helger och vinterns korta dagar tar ut sin rätt. Suktandes glider jag förbi allt göttigt havsgodis i La boqueria. Tänk vad mycket smaskigt man kan finna under havets yta. Kommer på mig själv smådräglandes och drömmande när någon stöter till mig.

Jag måste nog ut härifrån innan jag får ett sammanbrott. Barcelona, ett paradis i sig med vissa påträngande och irriterande element så som allahanda tjuvfiskare. Inte i min fiskemening utan ficktjuvfiskemening. Hade inte Mörtcheriffbrickan med mig, skulle vart kul och se deras miner om jag drog upp den och fråga om de hade ficktjuvfiskekort.

Tapas efter tapas avverkas med lite gött och dricka, värre kan man ju ha, men det svider ändå lite stelt i kastarmen

Det är år sedan jag varit så ofiskad. En och annan timme i träsket har jag hunnit med men det har som sig bör gett ett skralt resultat. Inget att belasta en för övrigt fångstklen blogg med. Nä, nya tag i julhelgen...ska jag lyckas lura upp en silverpjäs innan året är till ända.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig! (Då det blir nått)

Laxens Nya Utmaningar!

Helgens kontraster blandas av grå betong i skapligt väder till Storm och regn ute vid kustbandet.
Lyckan var störst i träsket med en gråblek tillnyktrare som raskt sprattlade vidare, kusten bjöd på ett blixtsnabbt anfall med en miss i så pass hög fart att Öringen höll på att flyga rakt in i mig. Vi synade varandra öga mot öga i en nanosekund innan han åter dök och försvann livrädd för den fula figur han just mött.
Surfandes på youtube efter laxfiske dyker en intressant sekvens upp. Översvämningar av vädrets förvirring gör till lika laxen disorienterad till synes. Frågan är väl vad som kan klassas som tjuvfiske? Under min utbildning till mörtcheriff kunde man inte läsa hur man skall hantera detta senarium.
Kan vattnet utanför naturligt habetat ha någon ägare? Vägverket? Kan en hund tjuvfiska eller är det ägerens ansvar att tillrättavisa hunden? Ja, vem vet men det ser rätt kul ut.
Salmon Fishing Dog

White Box!

Den kallaste höstmorgonen isar till i näsborrarna då jag öppnar dörren. Det är fortfarande mörkt när jag kliver ur bilen nere vid hamnen. Jag har lurat ut en gammal ungdomsvän på HavsÖringsäventyr…..lurat förresten han är lika galen som jag!
Vi sneglar lite vemodigt ut mot väggen. Någon har plockat ner himlen till vattenbrynet, inte en vindpust, sikten lika kort som bardisken på en rökig Londonpub.

Man är väl lite idiot som ger sig ut i dessa förhållanden. I dag är det inte lika svårt som det var då Peter och jag härjade dessa vatten som unga. Då fick man förlita sig på kompass och lite tur. Nu ger vi oss ut med kompass och inte mindre än 2 GPS:er. Det borde ju ta oss helskinnade hem. Men det finns andra faror därute….andra båtar.

Vi må kanske se vart vi befinner oss bland öar och grynnor men vi ser inte att smack längre än 50 meter. Två genskjutande båtar i skaplig fart har inte en chans i detta läge. Än mindre om man skulle få motorstopp mitt i farleden och få en kall påminnelse om att det finns större plåtskrov här ute genom ett dovt ljudande horn någonstans i smeten. Det gäller att ha ögon och öron på spänn.

Det är en känsla av att befinna sig i en datoriserad värld. Basen en vit låda som bara ändrar den närmsta omgivningen för en stund för att åter bli helt vit under en knapptrycknings förflyttning och sedan ge en ny arkipelagisk illusion.
Bild Peter Johansson
Det drar ordentligt i vattnet mellan sunden, hela Bråviken verkar vara på väg ut i Östersjöns djup. Betet far genast i sidled då det landar, det virvlar och bildas rännilar runt sten och båt.
Jag suttar ett kast över en sten som ännu ligger under ytan. En plog dyker upp bakifrån stenen, ett snabbt bett men fisken missar. Halvvägs in till båten biter han igen. En liten rackare som några kast senare visade sig ha tvillingbrorsan bakom en annan sten.

Två release, några följare, en avhoppare några snipor samt en stadig Abborre. Det får klassas som en lyckad fiskedag i en ljuddämpande vit låda med kristallklart och spökligt spegellugnt vatten.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Plåster på Såret!

Resväskan var packad och klar. Nyinvesterat teleskopspö stark lina och gäddtaffs. Om tid fanns skulle tropiska muskedunder utmanas och listan på övriga arter fyllas på.
Tanken var en affärsresa till Australien och Singapore där min ”expertis” inom yrket skulle sättas på prov.
Qantas ville annat….STREJK! Flera frustrerande timmar av trixande och fixande med resebyråer gav ingen vettig lösning på problemet så det var bara att bita i det sura och avboka hela arrangemanget.
Aningen nedstämd med känslan av att jag skulle göra något men inte kommer ihåg vad beger jag mig istället ut på en mer familjär utmaning, HavsÖring! Då mitt facit som granittrampare är något skral förväntar jag mig inget drillande denna gången heller.
Men nu är det ju så att vi inbitna HavsÖringsfantaster lätt glömmer, eller rättare sagt väljer att inte tänka så mycket på alla bomturer vi har i ryggsäcken. En ny dag är alltid en ny dag, nya möjligheter osv. Denna dag skulle bli en sådan dag.
Detta är lönen för mödan av ett oändligt nötande längs kuststränder och berghällar. Vacker blank fisk, stark och hoppvillig, en skumpiskande raket som plöjer och lever runt mellan stenarna. Nu har jag åter energi för några bomturer till.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Granit i Kubik!

Travandes och pustandes, flåsandes och med jämna mellanrum ifrågasättande vad jag egentligen håller på med avverkar jag meter efter meter.
Över berg, genom skog, runt den ena udden efter den andra i hopp om att halvön snart skall ta slut så min resa kan börja åt andra hållet, mot bilen! Men nya sträckor dyker upp runt varje hörn och nästa bergsmassiv.

Inte för att jag har något emot att trampa granit, men tiden kommer inte att räcka till för att sutta av hela sträckan innan det blir mörkt.

Jag passerar ett monument som skvalrar om svunna storhetstider, där näten hängdes upp för rens och torkning. Idag är fiskeriverksamheten lika bruten som ena tvärslån, men en hänger fortfarande kvar. Den får symbolisera den gren vi måste sträcka oss efter för att vända en ohållbar trend.
Måtte allt slit denna dag ge mig någon belöning lullar jag på för mig själv. Fisken ville annat och jag kom till slut fram till bilen, trött och anfådd. Nu måste jag ligga på plus till nästa gång!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Mångfald med singularitet!

Äntligen har tiden kommit!
Friska krispiga mornar, inte för kallt inte för varmt, en lagom vind ligger på från sydväst. Vattnet är högt och klart grönt, strömsatta uddar och sund. Nu börjar det!
Med pirr i kroppen och en moderat förväntan kliver jag ut på spetsen. En handfull kast penetrerar motvinden....sprattel i vatten. Yes! Det har börjat.
En något övermodig HavsÖring har tagit min Heksen. Han är inte mer än dubbelt så lång eller draget inte mer än hälften så kort som han själv. Han är lätt krokad, precis när jag låter klicket gå studsar han iväg på nya äventyr. Bra! Då slipper jag bråka med honom i onödan.

Ny lokal nytt gung, känslan bekant och rapp men inte det jag är ute efter. Stark och vild i begynnande höstvatten bjuder han upp på bra motstånd för sin storlek. Irriterat blängande under fotoseansen håller han sig lugn och sekunderna senare simmar han åter ut mot andra göromål.


Heksen, detta förhäxande drag. Av någon anledning har jag som fisken fastnat för dess vaggande gång. Jag vet att det levererar, jag har "nästan" bevis på att det ger mer fisk än andra drag. Visst kan jag bli frustrerad ibland och kasta mig in i en vild dans i dragboxen. Men jag återkommer alltid till Heksen och då levererar det, konstigt?
HavsÖring, Gädda, Brax och grov Abborre har hypnotiserats av dess väsen. Kan bara le.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

C&R på Moral vid P&T

Finns det något förhållande mellan C&R och P&T i de stora sjöarna?
Visst! Om du mot förmodan släpper tillbaka en fisk i en p&t sjö så är det c&r. Det finns ju faktisk sjöar/vattendrag som uteslutande har c&r som regel även fast det är ett p&t vatten. Men mer då?
Ja, nu börjar det bli knepigare. Om vi fiskar i de stora sjöarna eller Östersjön där fritt handredskapsfiske råder då? Ja, släpper vi tillbaka fisken vi lyckas kroka då är det c&r, men kan det kallas för ett p&t vatten?
I vissa lägen skulle jag säga, ja! Det är ingen hemlighet att det stöd-inplanteras HavsÖring och Lax i våra Vatten, både i de stora sjöarna samt Östersjön. Detta för att gynna fisket i det stora hela. Egentligen inte för att bevara eller hjälpa en population som är på väg att sakta dö ut. Näe, just för att vi skall få ett bättre fiske. Dessa odlade fiskar vill man inte att de ska virra sig upp i lekbäckar och vilda revir av naturella populationer, just för att inte besudla de gener en ”ren” fisk bär på.

Motsägande? Ja, kanske. Men nu ser det ut så och kommer att göra en lång tid framöver. Vad gör man då med en fisk som är framtagen för att gynna ett fiskande folk? Den skall väl ätas upp?
Då kommer nästa pilsner. Äta lekfisk, moraliskt förkastligt eller bara otjänlig som föda? Här får man nog titta lite närmare på i vilken pool man leker samt vad man själv anser vara sin egen riktlinje.
I ett ”vilt” vatten är det inget snack, fisken skall tillbaka (om den är vild). Är det däremot en broiler då skall den upp! Eller? Här måste man tänka till. Är det en efterleksfisk har den med stor sannolikhet redan ställt till det i barnkammaren och är otjänlig som föda. Borde den få gå tillbaka och förhoppningsvis bli blank för att senare hamna fet och fin på middagsbordet? Eller nackar vi för säkerhets skull så den inte kommer tillbaka nästa år och förstör igen?
Om det är före leken och det inte råder fiskeförbud där du fiskar men lekån är i närheten så är den förmodligen på väg upp och borde således också hamna på matbordet för att inte kunna ställa till det för den vilda fisken.

Sen finns det då vatten där fisken inte har en chans att reproducera sig och där isättningar görs årligen. Ett sådant vatten är jag ofta vid, Stockholms Ström. Här blir det inte många yngel till världen. Kan hända att en och annan fisk tar sig in och härjar runt i Mälarens lekvatten men de är nog lätträknade.
Detta borde med lite vilja kallas för ett p&t vatten. Fisk sätts i och fisk tas upp. En fisk som vandrat in i strömmen utan att påbörjat leken har fortfarande gott om fett på kroppen och torde inte vara helt fel att servera med lite goda primörer. Men är det rätt att nacka den? En fisk som gått in i leken och som stått och skrotat en längre tid har däremot förbrukat det mesta av fettdepåerna och blir inte samma gastronomiska upplevelse. En efterleksfisk bör man inte ens fundera på att lägga på matbordet.

Hur gemena man gör i det här fallet är helt och hållet upp till densamme. Det är trots allt inte olagligt att avliva lekfisk. Jag personligen låter färgad fisk gå tillbaka men det är mitt förhållningsätt och jag predikar inte hur andra skall göra i dessa p&t vatten men jag informerar gärna. Jag har själv under min begynnelse som HavsÖringsfiskare tagit upp tveksamma exemplar av ren okunnighet, men man lär sig med tiden.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig, det kan vara en Blanking J

Laxrace i Storstada!

Nu händer det en hel del utanför maktens boningar. Den av så många efterlängtade Laxen har gjort sen antré mellan gråmulna betongmurar. Laxen har stått och stångat en längre tid mot stängda luckor men sedan en vecka tillbaka har vattnet strömmat från sött till "salt".
Många är det som vill åt den tunga krigaren i plåtkostym. En del lyckas, andra kämpar på med armbågs lucka. 30-40 ivriga spösvingare kan stå på rad och kast i ett "ofta"strukturerat flöde. Men ibland blir det fågelbo o det bestämdaste då någon inte följer de oskrivna regler att kasta i följd.

Jeze drar en Lax framför ögonen på oss andra, Fiiisk... hörs rungandes och alla vevar som besatta upp sina don för att ge fritt spelrum.

Inte det roligaste fiske man kan ängna sig åt men drömmen om lite tunggung är övermäktig så det är bara att sutta på.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Back on Track!

Tiden går....fort!Inte för att jag under denna stillsamma bloggpaus varit helt frånvarande från kluckande vågor och vakande fisk. Nejdå, inte alls.
Inte för att min mest aktiva period pågår just under sommaren men nog spänner jag lina allt.
En dag tex drev min abstinens mig på en endagstur 17 mil enkel resa bara för att få känna lite strömmande vatten runt vadarna. Trodde inte att jag skulle ge mig av till Tyttbo igen så snart men det gick bara inte att sitta och glo på ett flöte eller jaga inplanterad gödpotatis.En fin Öring bet på mellan tusenbröder, mört och gädda.
Provade även på Torskfiske på ren vinst eller förlust.....det blev förlust! Men men, dagarna går och kylan tränger sig snart på.
Då börjar min riktigt aktiva period.

Show me your teeth !

Något förhistoriskt är det allt med Atlantormen som besöker oss under några få veckor på våren. De kan tyckas ovanligt lätta att lura till hugg, men vem skulle inte vara utsvulten efter en sådan simtur. Mängden fisk som uppehåller sig i området gör ju inte saken svårare, det kan sägas vara fångstgaranti!

En syn som de mindre invånarna hels inte vill se! Två klapprande spjut fullt utrustade med sylvassa gaddar. Hualigen, jag skulle då fly för glatta livet.

En spegel av pallkust!

Ville bara dela med mig av en stunds ögonblick när man egentligen inte ser vad som blir resultatet av ett snabbt foto i polariserade glasögon. Pallkanter i solgassande ljus dyker upp i datorn vid närmare granskning. En glimt av ett "ögonblick" vid en av Sveriges vackraste fiskeplatser. Jag längtar redan tillbaka!

Senrapport på Brasfiske!

Tiden är knapp, man hinner inte snyta sig mellan pollenattackerna så är det en ny dag. En något förlegad rapport kommer ömsom smygandes i etern.

En grundvik mellan pallkanterna smyckad med stora och små stenar utkastat huller om buller. Ett kast viner genom luften snett mot vinden, vid halvt intagen lina smackar det på rejält med en sidrusning i formelfart, Tomt! Bannelse....Några kast senare biter det i ännu en gång, nu sitter han! En tillblänkare i något slank form får syna linsen innan han går tillbaka bland tång och stenar.
Valborgskvällen kommer smygandes med varma brasor och förfriskningar. Men ensam i det blå står fortfarande en handfull Öringjägare med drömmen om en blank slingrandes på linänden.
Slut från Gotland för denna gång.

Nu är det Kust och betongöring för min del att tag framöver.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Blodvite med tveksamheter!

Lyrisk ser jag hur en HavsÖring mitt i en våg tar ett snabbt svep runt draget för att nypa det från utsidan, rörelsen är så smidig, snabb och träffsäker att det ser overkligt ut. Bara att få uppleva den bilden är mödan värt att stå i isande nordan med bränningar över midjan.

Men glädjen förtas när jag ser hur träffsäker Öringen varit. Kroken sitter in i gälbågarna, även fast jag finlirar med kirurgisk precision så ser jag hur blodet rinner utmed sidan. Jag sätter fisken åter och låter han vila i sjögräset. Vattnet färgas smått rött.

jag puffar till han lite för att få lite fart. Han far iväg några meter för att åter stanna. Jag ger han en stund till, han börjar smått få lite slagsida, jag petar igen, samma sak händer. Livet rann ifrån honom.En fråga jag ställer mig när jag står där på pallen är hur man skall hantera detta tråkiga cenario. Skall man låta fisken få sitt öde i naturen eller skall man ta hand om den även fast det är en efterleksfisk? Dock i skaplig kondition!

Finns det en moralisk linje att gå på? Det är inte så ofta Öringen biter så djupt men som sagt det händer!

Vad säger ni ärrade HÖ-jägare där ute?

Mörka snabba skuggor!

Man kan ana något i kölvattnet när draget far fram in över pallen. Vågorna förvränger bilden men ändå är det något som fångar blicken i svall och krusningar. Vågorna slätar ut sig och en mörk gestalt glider in i släptåg, i synkroniserad rörelse niger både draget och Öringen i ett vevstopp. Fast fisk! Nu blir det fart, i klassisk manér rasar Öringen runt, sprätter och virvlar, blank fisk. Jag blir lite osäker på om den är straxt över eller under 50 lagliga så bättre fria än att fälla, tillbaka i spat.

Timmen går och meter efter meter avverkas, ny skugga, snabbare och mer resolut. Inget vevstopp behövdes här inte. En kort och välnärd tillnyktrare i guldnyans biter till. Så vacker, så perfekt i sitt element. Snabb bild avkrokning och i vattnet du gå.

Pallfiske på hög nivå!

Mnja, lite humor då fisketorkan slår till höjer moralen.
Döm om min förvåning då en Brax drar i sig min Heksen med full aptit. Äter Brax så stor fisk? Teorier och sanna som osanna historier ruller upp bakom ett solgassat skjul.
Färger mot en grå bakgrund......något bekant med detta, ser ut som i bonkaträsket, familjärt och mysigt, nä fy tusan här regerar miljonårig fosil och står för den briljanta grånyansen....klass ska det vara!
Kentas silverfisk går till väders med slak line som resultat, ett par kontakter och en missad pallklykaÖring blir dagens facit.

I morgon är en ny dag, nya möjligheter.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Nordan och Silver !

Tillbaka trampande kalsten och fosiler hoppas vår trio på blank Öring. Av någon outgrundlig orsak vänder vinden precis lagom till vår ankomst till Nordan. Vädran skvallrar om att det skall hålla i sig till Måndag och vrida över till Ostlig, då har vi åkt hem. Kan någon förstå hur man kan pricka in detta varje gång man skall ut och dänga krycka?

Men men, än så länge stormar det inte i alla fall, men det kommer väl det också!

foto: Kenta

Den blanke höll sig undan denna dag men en ärrad BesaBertil Högg hårt i Heksen och gick snabbt åter. Det verkar som om den stora strömmen är över vad det gäller Öringjägare på ön, men det får vi se imorgon då vi blir bilburna runt ön i jakten på glitter.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Blank eller Vild ?

Nej, ingetdera faktiskt. Fjällen lossnar men den är tillblänkt, dvs BonkaBlank, i träsket skulle den av många tas som blank men den har en del kvar till den är riktigt blank. Vild! Nej inte det heller, fettfena ja, men ryggfenan skvallrar om annat, en markant knäck är ett förmodat bevis på odlad fisk.

Man lär sig nya saker hela tiden och jag hade tagit den för blank för ett antal år sedan jag också, idag är jag visare och kunskapsbanken rikare. Den hade säkert dugit som matfisk men jag valde att ge den ett tag till i vattnet.

Jobba kämpa, snart rasslar skinande fjäll.

Gotland föser samman!

Jag har tydligen en dragande kraft till Nordanvinden. När vinden kliver på värre än en turbotrimmad Carolafläkt, ja då är det jag som står på pallen i ett försök att lura HavsÖringen.

Då hela Västkusten står i svåra bränningar sker en annan utmanande prövning, att hitta en plats att fiska på! Inte för att det inte finns gott om platser, nej! Men det föser ihop alla tillresta Öringfantaster på Östsidan. Foto Juha Aura

Dessa har blivit allt fler år efter år och kommer från hela norra Europa. Då blir det helt enkelt trångt "i Gotland mått mätt" men det är en utveckling som man måste finna sig i helt enkelt. Fiskehistorierna var dock ett ekande lika samanfattande från de tillresta. Trögt och riktigt trögt, samma lika var det för undertecknad med sällskap. En vacker efterlekfisk fick dock syna kameralinsen innan han gick tillbaka. Foto Juha Aura

Då vi smiter in på en smal grusväg och tror oss vara för oss själva så tittar det fram en figur bakom ett strandskjul. Vi tvärnitar, lägger i baken och inser att platsen är upptagen. Filuren tittar till, ser vår reaktion och börjar stega mot oss. Vi stoppar bakåtrörelsen, det visar sig vara en av guiderna från Fish your dreams med 2 finnpajsare i släptåg. På glatt gotlänskt vokabulär talar han om att de skall gå åt ena hållet så vi kan gärna gå åt andra hållet så slipper vi åka tillbaka.

Vi tycker så klart att det är en vänlig gest och trampar gladeligen ut i det klara vattnet. Det blev dock inget här heller. Men vem är jag som klagar, vi hade strålande sol och sköna fiskekvällar. Det kunde ha varit mycket värre. Drygt 2 veckor kvar sen står jag där igen.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Matematisk Fisketeori !

I stort sätt så finns det alltid Lust. I större utsträckning finns det aldrig Tid! Men ibland "sällan" men ibland finns det Tid men ingen Lust?

Om Olust och Otid ger både Lust och Tid, lika två minus blir plus, det borde resultera i mer fisketid. Är det inte bara att övertyga den mentala delen av hjärnan att Olust är Lust och Otid är Tid? Denna ekvation infinner sig dock betydligt mer sällan än Otid och Lust som står för merparten av summan TidLust.

Låt oss säga att:

Tid och Lust ger Fiske,

Otid och Lust ger Inget fiske,

Tid och Olust ger Fiske (Egen mental övertalning),

Otid och Olust skulle matematiskt ge Fiske!

Det ger alltså 3 mot 1 till förmån för fiske. Kanske kan det vara en fiskares relativitetsteori?

Hur som helst, när Tiden är mindre än Lusten så blir det Bonkatimme i strömmen och det kan ge ett rungande resultat!

Jag har alltid tanken att det kan bita i första kastet. Detta resulterar ofta i att koncentrationen har en nedåtgående exponentiell kurva. Denna dag fanns ingen kurva, det blev en tangent med horisontell riktningskoefficient, rak som ett spett. Första kastet, tredje kastet och inom en knapp timme hade tre B3-Öringar synat ytan med topp på 5,1 kg.

Vilken härligt uträknad dag!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Linkorg för en spotstyver !

En söndag på Ikea! En lönesöndag på Ikea!! Nej du, aldrig i livet!!! Men så blev det, 3 mot 1 och det vara bara att vika ner sig. Trängsel, vagnar och en omänsklig samling grova kassar som svingas hej vilt utan en tanke på att det finns andra människor här i världen. Mitt i allt grumlande elände stelnar jag till, men vad skådar mitt trötta öga.... En Linkorg! -Det är en barnpall! säger de andra. -Nej! det är en Linkorg, det ser väl jag hur lätt som helst! Ett stadigt grepp och resten av vistelsen är inte alls så förfärlig. Jag har nämligen fullt upp i mina tankar om hur denna skall bli så bra som möjligt.

Bauhaus får bistå med silikon pipar a 5 kr/st och snabblim. Ett gammalt vadarbälte finns i garderoben. Borrar finns lite var stans i verkstaden. Då kör vi!

Efter lite borrande för linavskiljare, vattendränering och Bälte kapas piparna i godtycklig längd. Putsa runt, tvätta av.

Fram med snabblim och pytsa på runt piparna, montera. In med vadarbälte och vips så är vi klara. Summa summarum ca 60 kr exkl Bälte.

När jag senare letar runt lite på nätet ser jag att fler har hittat denna guldklimp på Ikea runt 2008, men jag tycker den är tillräckligt bra för att uppmärksammas på nytt.

Jag säger April April till dyra Danska Linkorgar. Nu skall jag ut och sutta!

Världen O Öringen !

Jag har passerat mången gång under vintern, isen ligger där i spillror och block, stadigt förhindrat allt tänkbart fiske. En morgon då världen håller andan för det elände som händer kors o tvärs runt vår glob smiter jag återigen förbi, tankarna är klistrade mot radiosurret.

Instinktivt och intränat vrider jag huvudet åt sidan bara för att förvissa mig om att allt är samma lika. Jag vrider tillbaka huvudet utan att egentligen reflektera på vad jag såg, radioljudet försvinner och i ett grisblink far huvudet tillbaka........Isfritt!!

Vinden har vänt och tryckt bort all drivis. Rubiks Kub knackar runt i hjärnan, dagens planer omstruktureras, vrids och formateras. Jag måste bara prova, finns det fisk på plats brukar det inte dröja allt för länge innan något händer.

Det är ett lotteri att svepa draget över ruinstenar, cyklar och annat skrot, man vet aldrig vad som kan krokas om övermodet kliver in (jeans t.e.x).

Snapp!...Ett distinkt klapp i draget....men mer blir det inte, musslan på krokändan skvallrar om lågsniff på den yttersta gränsen. Mitt i ett vevstopp ruskar det i och muthugget stumnar, det blir liv i spöet och känslan är bekant men än dock så välkommet.

BesaBertil stonkar och bonkar i djupet, fajten blir ingen långfilm direkt och avkrokningen bekväm.

Då var årets första HavsÖring bärgad, inget monster och inget silver men det vore oförskämt att klaga. Saker som dåligt väder, fel vind och vattennyanser förefaller som infinitesimalt lyxgnäll i dagar som dessa.

Man vet aldrig vad nästa dag för med sig!

MSX nqa Garanti !

Vintern behåller sitt grepp, 30cm is i havsvikarna gör ingen granittrampare glad. När flugfiskeabstinensen blir mig övermäktig letas rinnande vatten i närområden. -10 i luften och -1 i vattnet kan inte kallas flugfiskeväder direkt.

Isen bygger lika snabbt på klingan som att stöpa ljus på julafton. Blodet i fingrarna håller inte mer än 2 grader vilket gör isrensning i spöringarna till en mer eller mindre omöjlig aktivitet. Inte allt för långt in i denna knepiga utflykt knäpper det till straxt nedanför toppögglan.....man tror att man är fingerfärdig i kylan men svaret på knäppen är entydigt, toppen har gått av!!

Nu är det ju en himlans tur att man får en extra spötopp med på köpet annars hade denna stelfrusna tur fått ett abrupt slut. På med reservdelarna och kör igen men med ett varsammare handlag.

Då jag kontaktar MSX och följer de direktiv som krävs för deras " No Question Asked" Garanti så har jag egentligen inga förväntingar om att jag skall få en ny spötopp på garantin, det var ju trots allt jag själv som med knapriga fingrar i ett för flugfiskeväder sett inte optimalt förhållande var ute och dängde krycka.

Det tar inte många dagar innan en ny spötopp dinglar ner på posten. Inte nog med att jag är helnöjd med flugspöt, MSX håller vad de lovar. Nu ser jag fram mot mitt andra MSX spö, Sapphire 790-4 skall få tämja HavsÖringar på löpande band.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Real Turmat !

Efter kaos i storstan skiner åter solen. Gårdagens oväder har sopat bort alla spår av tidigare aktivitet på sjön. Snön ligger så oantastad att jag nästan tycker det är synd att gå ut på isen. Det blir varmt i flytoverallen efter en stunds pulsande i snön, borren gör verkan och räkan dinglar ner i djupet. Nu är det bara att vänta!

Väntan visar sig bli längre än jag trott, nya hål borras och nya hål och så nya hål. Nä nu kurrar det allt till i magtrakten, en påse Real Turmat apteras med varmvatten och ännu en kort väntan tar sin början. Smidigt och gott med varm mat måste jag säga, riktigt gesvint!

Timmarna går och isen penetreras gång på gång och en ny väntan påbörjas vid varje nytt hål. Men det blir minsann till att krypa hem med svansen mellan benen denna dag. Även om maten smakade bra så gav den mig inte någon Tur i alla fall.

Åter vid strandkanten vänder jag mig om och studerar det kaos jag efterlämnar i snön, det ser ut som ett desorienterat fyllo dragit fram i sällskap med en mullvad.

Måtte snart våren göra antré!

Nya tider!

En ny sol stiger bakom ryggen på mig medans jag borrar det första hålet för året. Det dröjer en liten stund innan jag anar ett ryck i djupet. En stridbar RegnBåge bonkar mot istaket innan jag lyckas lirka upp en gångare ur hålet. Fenorna och den slanka kroppen skvallrar om att den gått en längre tid i sjön.
Nytt år nya möjligheter, så brukar det låta runt om i fiskeriket. Men vad är det som händer runt om i världens alla hörn. Fåglar störtar döda till marken på helt skilda håll, fiskar och krabbor spolas upp döda i tusental i helt oberoende av varandra världsdelar och förmodade orsaker. Metertjocka isar låser in fartyg utanför Ryssland och regnet förvandlar arealer stora som Frankrike och Holland till sjöar i Australien.

Det får en tänka lite, en naturens nyck? Ingen vet varför, ingen kan förklara? Domedagsprofeter höjer varnande fingrar medans de lärda påtalar fyrverkerier. Knappast i vattnet väl? Jag tycker nog det är både olustigt och skrämmande vad det än beror på.

Vi får nog hopppas på att detta är en företeelse som bara händer då och då utan att vi kan förklara varför. Jag tänker i alla fall hålla ett höga och öra öppet under mina framtida fisketurer.

Nytt år Nya möjligheter, kanske en tid för ordentlig eftertanke!