söndag 28 november 2010

ÖringBonanza !

Nej, inte direkt. Två av tävlingarna som hoppades ge svar på kommande Öringsäsong har avverkats med ett skralt resultat. 19 förhoppningsfulla lag med 51 personer gav sig ut på Sandhamnsöringen, 2 Öringar vägdes in. Dalaröbonanzan gav 1 godkänd Öring på 15 team. Med detta skall kommas ihåg att de har båt och kunskap om Öringens tillhåll och kommer åt vart de helst vill.

Det sätter en del griller i huvudet på en granittrampare som en an. Hur stor chans har jag att lura på en Öring med mina begränsningar som landburen fläckputsare?

En dag då snö och vind gör livet surt för både bilister och fotgängare i storstada ger sig Herr D ut på äventyr bland betongens hotspots. Det stumnar segt, med nylonlina blir känslan mest som bottennapp. Jag knycker till och höjer spötoppen, håller den still för att förkunna mig om vad som försiggår i andra änden.

Det gungar till, Fisk! Ett fruset flin breder ut sig innanför luvan. Några tappra turister stannar till för att se vad som är på gång men blir bortjagade av yrande snö och kyla.
Man kan nog kalla det för bonanza! För inte är det ofta det biter i de första kasten när undertecknad är ute för en stunds rekreation. En mager lekfisk stångar köldstelt några gånger innan håven omsluter den samme.

Jag låter Öringen ligga håvad i vattnet medans frusna fingrar knappar igång kameran, ställer in fokus och automatiskt lullull. Upp ur vattnet, snabb avkrokning och in framför objektivet. Åter i vattnet är Öringen snabbt iväg mot nya göromål.

Nu får det vara bra, isringsrensning efter varje kast tär på kastlusten och nu har jag ju redan varit lyckosam. Ibland räcker det med en kort seans för att tina fiskesuget.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

söndag 14 november 2010

Naturbio !

Sittandes på första parkett betraktande naturens skådespel med solen i huvudrollen, en kopp kaffe i handen och pirrande fiskeiver när HavsÖrnen glider förbi ovetande om filuren under tallen.
Få saker är så rogivande, att få sitta ensam och njuta av havets tystnad med soluppgången är terapi på hög nivå.
Kisandes sonderar jag vattenytan framför mig. Ytan bryts av ett ynkligt vak, ännu ett och ett till. Vad kan detta vara för otyg? Plötsligt hoppar det strömming överallt framför mig.
Näven far ut och greppar klingan och i samma steg trampar jag på mitt skosnöre, jag far i backen som en fällkniv. Innan jag ens reagerat på vad som hänt har första kasten lämnat strandkanten och plåten landar mitt i vimlet av flyende strömmingar.

Det måste gå en Bumling under stimmet…..ojoj…denna spänning kan få vilken ärrad kusträv som helts att tappa all sans och reson.
Många kast blir det och strömmingarna återfår sin ro på djupare vatten. Jag nöter på en stund i ren förtvivlan. Vilken pulshöjare, jag går tom även denna dag men det kunde slagit på ett riktigt monster.
Man veta aldrig vad nästa kast för med sig!

fredag 12 november 2010

Långt o Kort !

Två beastmasters, inte vi utan spöna....huserar djurgårdens hotspots. Kort om tid, kanaler, uddar, stenblock och fyrar avverkas. Mörkret kryper på, dagarna blir kortare och kortare. Någon vis man sa att många korta turer ger större utdelning än få långa. Må så vara, men jag gör både ock, det kostar på att vara HÖ-Jägare.

Rapporter skvallrar om att det bonkas lekfisk hej vilt i gettots träsk, men det är inte vår melodi, vår kråksång är skinande blank utan bruna stänk och läderhud. Någonstans därute glider en tjock välnärd öring runt utan hormonsvallningar i skyddet av motorbuller från finlandsfärjor och bogserbåtar.
Juha jagar på!

En dag, rätt tid, rätt plats, då smäller det, det är det vi jagar. Det kan ta tid, det kan ske i nästa vevtag, det är Havsöringsfiske!