Research i Väntan!

Här står man nu och studerar! Var, när och hur jag skall få till en fiskedag får tiden utvisa. Efter flera dagar i New York är det befriande att komma ut till havet och den salta luften. Variationen av arter man kan fiska efter är stor. Ska det bli Bluefish, Catfish, Snapper, Flatheads och ja vem vet vad, som sagt det får tiden utvisa. Ivern brinner i kroppen i kapp med en stekande sol. Nä, nu lär jag forska vidare efter min jakt på övriga arter.

See you!

Skiftbyte!

Ett virrvarr av bojar flytbryggor och bråte har invaderat strömmens vatten. Trots detta kan jag inte hålla mig borta från chansen att lura en sen juniÖring eller en nyanländ Lax. Det visar sig vara lättare sagt än gjort. Jag beger mig upp på Mälarsidan i förhoppning om att det finns inlåst fisk efter luckstängning. De välkända Öringlokalerna har fått nya predatorer! Sommarens skift har gått på vid stenröset, 5 kast och 4 välnärda Gäddor får gå tillbaka.
Det visar sig att de delar ruinerna av det gamla badhuset med vattnets gröna tiger. Regnet slutar aldrig att smattra på huvudet men jag trivs alldeles utmärks med det ändå. För visst kan man ha det både värre och tråkigare!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Kompromiss av Längd o Känsla !

Sen eftermiddag och iver är aldrig en bra kombination när man skall åka en längre sträcka. Väl på plats visar det sig att även HornGäddan har ett ess i rockärmen. De håller sig på ett retsamt betryggande avstånd för att nå med flugspö. Men min vana trogen så brukar jag inte ge mig ut obeväpnad. Både kustspöt och en klass högre flugspö ligger i bilen som backup.

Efter en kortare biltur och promenad till något tillgängligare lokal upptäcker jag till min fasa att flugrullen blev kvar på biltaket.......Hmmm, jag orkar inte gå tillbaka nu. Parkering var full av bilar då jag lämnade platsen. Satan, jaja rullen var ingen dyr historia än då!

Men vad gör jag nu...? Nöden har ingen lag så på med haspelrullen på loopen sen bar det av, och jisses vilket drag. Långa drillningar på hugg långt ut i det blå gav en riktig rysning genom kroppen. När jag sedermera vankat tillbaka till bilen ser jag till min förvåning att parkeringen är tom och min rulle ligger kvar på biltaket.......Det finns fortfarande hopp för mänskligheten till synes, härligt med ärliga människor.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!